Trädgården

Det är kanske ingen större överraskning för de som varit hemma hos oss att jag tycker om trädgård och växter, samtidigt är det lätt att tro att allt bara får växa som det själv vill hos oss. Visst kan det se lite uppväxt och ovårdat ut och på vissa håll i trädgården, men det mesta är planerat att se just så ut. Se ut som att det får växa fritt och lite som det vill.

Jag älskar vår trädgård och jag älskar det ovårdade och uppväxta utseendet. Växterna får ta plats och det får lov att vara lummigt. Ibland får jag dock ta fram både såg och grensax och klippa och ansa, då klipper jag hårt när det växt utanför även mina gränser. Det klipps tillbaka och ansas ner till en lagom storlek och sen får det återhämta sig och växa upp igen under ett par år.

Jag tycker om när det blir som olika rum i trädgården, men både tak, väggar och golv i olika material och utseende. Man ska inte se allt av trädgården på en gång, det ska finnas hemliga rum som upptäcks först när man kommer närmare. Det är även viktigt för mig att det ska vara en trädgård för alla, både djur och människor och kanske främst barnen. Vem älskade inte hemliga gångar och mysiga gömställen som liten?

Rabatterna ska var stora och lummiga och jag planterar alltid så mycket och tätt att ogräset ska ha svårt att komma igenom. Jag för dock ett ojämnt krig med kirskålen, den är en riktig överlevare och något av det jag verkligen krigar mot då jag vet att den annars tar över allt. Ibland svär jag lite tyst för mig själv när jag är på krigsstigen mot den och förbannar den där munken på 1600-talet som tog med den till Sverige för att odla och äta. Tänk om han skulle få veta hur mycket svordomar han skulle frammana i framtiden.

Ibland har man en säsong när man faktiskt verken orkar eller hinner med trädgården, men vad gör det, det är just det som är så bra med en trädgård, nästa vår är det bara att börja på nytt. Visst den där kirskålen har med all säkerhet brett ut sig lite mer och tagit över en rabatt, men det hade den säkert gjort ändå.

Jag älskar trädgårdsböcker och trädgårdstidningar, bläddra, få inspiration, se hur andra gjort, drömma sig bort när det inte är trädgårdssäsong. Sällan läser jag så mycket, jag vill se bilder och möjligtvis bildtexter, inga långa texter.

Min största inspiration har ändå min mormor varit. Mormor och morfars trädgård var underbar. Lummig, frodig, grönska och många spännande element som smälte in så naturlig, välplanerade och perfekta i sin utformning. Jag minns varma och soliga sommardagar, men deras trädgård gav alltid svalka och skugga. En stor grön och frodig gräsmatta, ett stort äppelträd mitt i trädgården som gav skugga. Fika i vitmålade trädgårdsmöbler, med sockerdricka som stack i näsan och nybakat vetebröd. En underbar kryddträdgård, stenläggning under ett magnifikt valnötsträd, bambu som prasslade när man gick förbi, en luktolvon på innegården som doftade helt magiskt på våren. Samma innergård där mormor satte ut sina övervintrade krukväxter på sommaren och blandade med krukväxter inifrån som växte sig stora och frodiga utomhus i sommarvärmen. Stenmurar som ramade in och pipranka som gjorde formerna mjukare. 

I hörnet av huset stod ett nerskuret oljefat och samlade regnvatten som användes till att vattna med. Som lite älskade jag att leka med det svala vattnet, där hängde alltid en stor slev som man kunde använda för att få upp och hälla vattnet med. Nedanför dessa vackra zinkkanor, stora och praktiska, som idag kostar en förmögenhet om man råkar hitta en på en loppis. Mitt i trädgården stod morfars regnmätare i koppar, den var ju som gjord att hälla vatten i, vilken morfar så klart inte gillade för då stämde inte hans dagliga koll av nederbörden. 

Mormor hade en otrolig förmåga när det kom till deras trädgård, otroligt modern i sina idéer och ett öga för det estetiska. Fast besluten med hur det skulle vara även när det krävdes en hel del att få in det stora kvarnhjulet i sten längst in i trädgården. Men så perfekt det fortfarande står där, på hennes tid alltid med röda pelargonier planterade mitt i hjulet. Trädgården hos mormor och morfar var magisk och jag var inte gammal när jag vid varje besök, alltid skulle ut och gå en runda runt hela trädgården och titta in minsta detalj, vem mer än min mormor kunde se hur vackert rosa småblommiga rosor och kantnepeta skulle matcha stenläggningen på den upphöjda terrassen. Eller vilken vacker kontrast det blev mellan det gröna i trädgården och den blodbok hon lät morfar plantera i ena hörnet av trädgården. 

Väldigt ofta tänker jag på hur underbart det hade varit idag att få prata trädgård med henne, få visa henne min trädgård, få råd och tips och bara få dela allt det vackra, med någon som jag tror hade förstått precis vad jag menar. Hur vacker skugga morgonsolen ger på gräsmattan på baksidan av huset, när man tar sitt morgonte på trappan. Eller att de där små daggdropparna blänker som små diamanter i daggkåpans blad. Koltrastens sång i en lummig trädgård, samma sång jag minns från deras trädgård, som jag nu har i min.  Den bedövande doften av schasminen på försommarkvällen som sprider sig i hela trädgården och blandar sig med doften från honungsrosen som håller på att ta över helt. Men vad gör väl det, när den är så vacker där den blommar intensivt ett par veckor och ger insekterna så mycket nektar att det surrar om den så man tror den skall lyfta och flyga iväg. Med vem annars hade jag kunnat dela känslan av att gå ut i sin trädgård en sommardag, när ett lätt sommarregn precis har dragit förbi och solen börjar titta igenom ett blött lövverk. Humlorna surrar i fjärilsbusken, några droppar vatten hamnar i ansiktet när man går under äppleträden och denna doft. Doft av nyfallet sommarregn, blommor som öppnar upp sig, några sista droppar som hörs på lövverken, känslor som väcks i kroppen som nästan blir överväldigande. 

Om jag fick en enda dag med mormor i min trädgård, då skulle jag välja just en försommardag när honungsrosen står i all sin prakt, jag skulle duka med kaffe, nybakt vetebröd och hemlagad svartvinbärssaft under rosen. Medan vi fikade och pratade trädgård skulle hönsen komma nyfiket fram och tigga lite smulor att picka i sig under stolen. Barnen skulle be om att få sin fika på den stora stenen dit det är ett helt äventyr att klättra upp när man är liten och vi skulle höra dom fnissa när mossan på stenen kittlar mellan de barfota tårna.

Min trädgård är så mycket mer än just en trädgård, den ger mig lugn, stillhet, den låter mina sinnen få vara med och den låter det kreativa i mig få komma ut. Den låter mig få vara pigg, glad och full med nya idéer, men den låter mig samtidigt få var ledsen, trött och nere, den låter mig få vara Ida, precis så som jag är.

                                     

                                          Bi har blivit en del av trädgården sen några år                                                                                             tillbaka, numera på lite olika platser.   

                                            

                                          Honungsrosen är överblommad för i år, men den                                                                                    sticker fram ovanför parasollet och är drygt 5 meter.                                          

                                      Bäst upplever man trädgården på plats, inga                                                bilder i världen kan visa hur det ser ut i verkligenheten.