Nu händer det saker

Som det har kämpats sista veckorna. Janne har jobbat med badrummet i huset de sista helgerna, för nu vill vi bara ha det klart. Men så många timmar det blir, saker tar tid som man inte tänkt sig, bortåt 10-12 timmar varje dag fredag- söndag sista två helgerna.

Förra helgen var det kakling hela helgen, nackdelen med att vi kör högt i taket är att det blir många kvadratmeter med kakel. Sista bitarna klinkers kom på plats vid sju söndagkväll. Som Janne själv säger just nu: det är tur att han har ett arbete måndag till torsdag att vila upp sig på.

Det som tog längst tid var mosaiken, vilket jag också har fått höra några gånger då det var jag som ville ha den.

Den här helgen har det fogats, åter igen tog det tid att foga mosaiken då denna skulle ha en annan färg än övriga väggar. 

Hela fredagen från tidig morgon till sen kväll tog det att foga hela badrummet.

Lördag började vi med ett lugnare tempo och var i krukmakeriet först efter lunch. Då var det dax för toalettstolen att komma på plats och varmvattenberedare, efter det har alla vattenrör dragits och i samband med detta skulle även infästningarna till duschväggarna komma på plats. 21.30 söndagkväll fick jag meddelande från Janne att han var klar med rördragningen, då hade han fått göra om en bit pga att han vänt på varmvatten och kallvatten, samt haft problem att få rören till toaletten täta.

Vad har inte blivit gjort när man bara vill bli färdig? Plocka undan. När övriga familjen åkte hem vid vid 16.30 i söndags såg det okej ut, men samtidigt som Janne skickade att han var klar med rören fick jag en bild från vardagsrummet och kommentaren: kom inte hit, du blir inte glad, jag städar i veckan.

Så vad har vi andra gjort?

Det har varit helt underbart vårväder och vi njuter, äntligen kan det fixas ute.

Mycket att göra både hemma och krukmakeriet och jag har bara väntat på att våren skulle komma för att kunna sätta fart. Tog dock mindre än 20 minuter innan jag konstaterade att allt krattande, grävande och bärande inte funkar. Min arm (som jag bröt i februari) har bråkat ordentligt sista veckorna. Så fort jag försökt komma igång, konstaterade jag att den inte alls vill som jag vill. Ganska snart når jag gränsen och får sen lida med värk under kvällen.

Fick dock klippt en del buskar, blev av med både en stor tuja som täckte fönstret till badrummet och granen som stod på framsidan. Tog bort pallkragarna i gamla trädgårdslandet och grävde ur mer av slänten, innan jag konstaterade att det inte går längre.

Den här helgen har jag därför haft det toppen när jag kunnat använda mig av både barnarbete, men mest tonårsarbete.

Willam har fått gräva det sista i slänten som jag inte längre klarade av, köra ut jorden för att fylla upp svackor i gräsmattan och där gamla trädgårdslandet låg. Han har även kört undan riset efter att jag klippt buskar och slutligen huggt bort den gamla stubben som stod i gräsmattan. Lite gnäll var det igår om att det gjorde ont i händerna, men vilket träningspass han har fått den här helgen.

Nu ska det ut markduk och sen ny gjord i slänten, lite nya lättskötta växter och sen hoppas vi att det blir fint.

Jag och tjejerna var iväg en stund i trädgårdshandeln i fredags, inga problem att få med sig Majken när hon vet att man kan leka en stund på lekplatsen och sen få glass. Utbudet av sommarblommor var dock inte så stort än, men lite blommor blev det som sen blev planterade i några av alla de krukor om fanns kvar  trädgården i krukmakeriet.

Den här helgen har verkligen varit en toppenhelg, detta underbara väder, sol, värme och allt som nu grönskar, hur kan man inte bli alldeles varm i hela kroppen. Och det gör något med oss alla, folk blir lite trevligare och vänligare mot varandra helt enkelt. Själv går jag omkring och känner mig lite lätt förälskad. Inser (som jag så ofta gör) att jag har två helt fantastisk tjejer. De fixar, pysslar och till stor del sysselsätter sig själv. Majken far omkring och hittar saker att leka med, igår var lilla stugan toppen att lek i. Klara stortrivs när hon får hoppa omkring på gräsmattan och smaka på både det ena och det andra.
William som plötsligt har blivit en stor kille som tar ansvar när han blir tilldelad en uppgift och verkar ha kommit på det där med att göra ett jobb och sen få känna sig stolt över det man gjort.

Sen har vi mannen, den där livspartnern man bor med och oftast bara tar förgivet. Man går varandra på nerverna och gnabbas, blir irriterade på varandra och säger saker som man inte borde. Men framförallt säger man för sällan det man borde säga, man tar varandra allt för ofta allt för mycket för givet. Men så kan jag tycka att det är ju precis så det ska vara. Man lever ihop med en person man valt, en man kan vara bara sig själv med utan filter eller vara tillgjord eller behöva lägga locket på, någon som finns kvar trotts alla ens dåliga sidor som ibland kommer fram och trots att man ofta glömmer bort att säga det man borde säga till varandra. Ibland glömmer man bort hur viktig den här personen är, men den här helgen, när allt känns så bra i hela kroppen, då är det som att man kommer på det igen.
För visst är det rätt otroligt att han som högst hade målat och tapetsera när vi träffades, definitivt aldrig renovert, idag utan problem har kommit så långt att han nu åter igen gjort ett helt badrum, allt från utgrävning, regla upp allt, isolering, gipsa, gjuta, ytskickt, rördragning och montering av allt. Detta samtidigt som övriga familjen skall tas om hand, skjuts, handla, nattningar, föräldraledigt och jobb, simskola, djur, stötta trött och sliten fru och lyssna när händelser behöver ältas.
Jag vet jag tar honom förgivet allt som oftast, vi tar varandra förgivet, men det är precis som det ska vara helt enkelt.