Att inse att ha roligt på vägen är viktigare än allt annat om man ska orka.

Var ett tag sedan det blev något inlägg här, beror helt enkelt på att vi inte varit så mycket och fixat  krukmakeriet sista tiden.
Planen var att vi skulle hinna med så mycket runt jul och nyår, ni vet alla de där lediga dagarna man ser framför sig. Men lite brist på ork och mycket tid som bara försvann iväg med annat så fick krukmakeriet sättas åt sidan.
Nu är det ju just det som var tanken med huset, att inte känna oss tvungna att vara där och fixa. Så skönt dessutom att inte ha renoveringsröran hemma och den ständigt malande känslan av att vi måste bli färdiga snabbt, så som det är när man renoverar hemma och bor i det samtidigt.
Nu är dock planen att komma igång igen, börjar bli lite jobbigt att inte ha någon toalett i huset och inget varmvatten.
Helt stilla har det heller inte varit, Janne var nere några timmar och fick upp isoleringen, vilken skillnad det gjorde på värmen i hela huset. Bild kommer senare.

För en tid sedan fick jag en sådandär aha upplevelse. Ni som känner oss vet att vi i många år har renoverat det huset vi bor i, stora och små projekt har avlöst varandra, allt från takbyta, kök, badrum, måla rum, uteplatser, garage, hönshus, lekstuga m.m. På 10 år har mycket blivit gjort och i stort sätt allt har vi gjort själv ibland med lite hjälp, men oftast bara vi två. Jag har oftast varit drivande till att projekten kommit igång, vi har rivit ihop, Janne har haft huvudansvaret för byggandet och jag för målning och finish. För mig har det känts som en enda lång väntan från det att det påbörjas till målningen kommer igång och till att det sen äntligen är klart och just det, äntligen klart.

I somras hade vi vårt sista stora projekt kvar på huset, alla fönster skulle bytas. Själva fönstrena införskaffades redan under våren, men sen kom en liten Klara och bytet fick vänta. Lilla Klara gjorde även att Janne fick fixa bytet av fönster helt själv, där själva bytet är det lilla, men all målning och fixande av fönsterkarmar, listor, fönsterbrädor m.m. är det som tar tid. Vi bestämde att ett rum i taget skulle tas och att det skulle vara städat och undanplockat innan nästa rum fick  påbörjas.
Satt där en dag i soffan ammande Klara och tittade samtidigt på Janne som höll på att passa in foder. Så slog plötsligt en tanke mig, något jag inte ens tänkt på alla våra år med renovering och jag ställde frågan till Janne. - Tycker du det är kul att renovera, bygga och fixa?
-Absolut.
Förklarade att jag inte bara menade när det var klart utan just allt på vägen, just byggandet och fixandet?
Visade sig att under alla år då jag trott att Janne kände precis som jag, så var det tvärtom. För mig är det kul att sätta igång, sen är det bara en evig längtan till att det ska vara klart. Tycker röran är jobbigt och byggdammet gör mig ibland galen. Jag går runt och tycker att det tar lång tid (trots att det oftast går väldigt snabbt), värst är när man är i det där läget då det byggs och byggs, men inget syns än. När jag väl kan börja måla blir det sen åter kul och när allt är klart och röran bortstädat känns det toppen.

Plötsligt står Janne där och säger att han tycker byggandet är roligt, att vägen igenom renoveringen är det han gillar. Att ibland komma till en punkt då man inte vet hur man ska komma vidare och då få fixa och trixa tills det blir bra. För honom, som en gång i tiden inte kunde något om husbyggen och renovering, använda den kunskap han tagit till sig och känna att han klarar av saker och att det blir bra.
Detta fick mig dels att fundera på varför jag tycker som jag gör, kanske inte så svårt att svara på dock. Uppvuxen med snickare och alltid projekt på gång i hemmet, projekt som aldrig blev klara, men alltid ständig röra. Därav mina krav på att saker skall bli klart och så snabbt som möjligt.
Mest av allt fick Jannes ord mig till att börja fundera och tänka om.
Om man nu väljer att köpa ett hus med flera års renovering framför sig så är det egentligen självklart att man ska njuta och tycka att vägen genom renoveringen är rolig och inte bara det färdiga resultatet.

Är väldigt glad att jag ställde den där frågan till Janne i somras och funderade över svaret. Var nog mycket det som faktiskt gjorde att jag inte tvekade när vi pratade om att köpa krukmakeriet.
En chans för oss att göra något och använda all den kunskap och erfarenhet vi har från vårt hus, men samtidigt en chans för mig att gå genom projekt och renoveringar och njuta inte bara av det färdiga resultatet utan även tycka att vägen därigenom är rolig.
Vill även påstå att jag redan anammat detta när jag i stort sett själv gjorde vid de två rummen i krukmakeriet. Jag tyckte det var roligt att sätta igång, att riva, bygga upp och hitta lösningar, måla, tapetsera och så småningom göra sista finishen.

Nu blev det inte så mycket om krukmakeriet idag, men jag tänkte bjuda på lite bilder från hur det ser ut just nu i huset. Vad vi gör, hur man förvarar byggmaterial, röran vi slipper leva i, men ändå försöker hålla borta så vi kan vara där hela familjen.

Hallen och ytterdörren.

Skänken i hallen och alla vertyg och saker. Här får Janne ha alla saker och sin röra, även om jag muttrar en del när jag ser det.


Bilden är tagen från hallen och ytterdörren och man ser in genom mellanrummet, vardagsrummet och in i sängkammaren. Virket ligger på golvet och väntar på att användas.

Taget från mellanrummet och man ser vardagsrum, och båda sovrummen.

Bilden är tagen från hallen och in i allrummet, dörren längst bort är toalettdörren. Här är den mesta av byggröran och byggdammet, försöker hålla det här inne och stänga till dörrarna. Men byggdam är omöjligt att hålla undan,


Köket, bild taget från mellanrummet.


Köket, bild tagen innefrån köket, med fönstrena i ryggen, vardagsrummet syns och även sovrummet.


Köket




Kommentarer

Populära inlägg