Att förstå vad vi gett oss in på

Vi hann knappt få nycklarna innan vi var nere i huset redo att sätta igång. För att få tillgång till huset snabbare hade vi sagt till de förra ägarna att de inte behövde städa och röja. Vi menade att vi ändå skulle påbörja renovering snart.

Dock hade vi inte förstått hur mycket smuts man kan lämna, eller vad vi gett oss in på. Det var inte som vi trodde lite damm och smuts på golvet, de hade lämnat allt och för mig helt obegripligt sista gångerna i huset bott med tjocka lager damm, feta beläggningar på allt i köket och musbajs överallt. Till och med i kylskåpet var det fullt av musbajs och där hade de haft sin mat bara ett par dagar innan vi började städa.

Jag städade, skrubba och skurade i flera dagar, fick även hjälp av mamma i köket, annars hade det nog aldrig blivit klart.

Vi hade bett dom att lämna det de inte ville behålla själv och de hade verkligen lämnat allt. Helt möblerat, tavlor, porslin, tv, böcker, verktyg, mat, spelade ingen roll vad det var man kände behov av så fanns det i huset.

De första veckorna gick åt att bara sortera, städa, röja och slänga.

Säljarna som bara ägde huset 1,5 år och bara hade varit där under sommaren förra året, hade tänkt ha huset som sin sommarstuga. En skilsmässa senare kom de fram till att det var för långt till Skåne från Stockholm. De hade i sin tur köpt huset efter att mannens pappa hade dött. Pappan som vi i fortsättningen kommer kalla krukmakaren, då det var just vad han var, krukmakare och konstnär.

Historian vi fick berättat för oss var att han hade fått kontakt med sin pappa (krukmakaren) sent i livet och bara hunnit känna honom ett år när pappan dog. De trodde de skulle ärva huset, men vid bouppteckningen visade det sig att pappan aldrig ägt huset, utan bara hyrde. De valde då att köpte huset, men han sen bara vara där ett par veckor under sommaren innan de sålde det till oss.

Enligt dom hade de redan röjt massor och kört mycket till tippen, tyvärr skulle vi förstå senare är de nog även slängt sådant vi haft värde av.

För oss har det trots deras stora rensning varit en resa genom krukmakarens liv då så mycket av hans saker finns kvar och efter flera månader i huset känns det idag som att vi nästan känner honom.

Vi insåg även snabbt att allt som gjorts i huset innan vi tog över inte alltid har varit gjort på bästa sätt eller med rätt kunskap, detta kommer vi återkomma till flera gånger under vår resa.

Huset har under de senaste 20 åren haft många ägare och vem som gjort vad är inte alltid lätt att se. Vi vet dock att krukmakaren, som bodde där de sista åren gjorde mycket och vi vet att de senaste ägarna han att göra vissa saker. 

Vi har även kunnat gissa oss till varför de förra ägarna varit helt omöjliga att få tag på efter att köpet gick igenom. Detta är som sagt bara vår teori varför de inte svaret på verken telefon, mail eller sms, men vi misstänker att de var väl medvetna om vissa av felen som fanns och rädda att vi skulle bråka om dessa. 

Samtidigt köpte vi absolut inte grisen i säcken, utan var medvetna om att det fanns mycket att göra. Dock inser vi nu efterhand att säljarna inte haft någon koll på vad de gjort eller är det man kallar timellare (då anspelas det på alla dessa som tror sig kunna renovera efter att de sett på äntligen hemma).